Adonis poetiska verk har fått erkännande som ett av vår tids mest uppseendeväckande. Det har också under mer än tre decennier följts av en reflexion över skrivandets villkor och betydelse i arabvärlden.

De essäer som presenteras i denna samling erbjuder läsaren kvintessensen av ett tänkande som är noga med att påminna om att den mänskliga självaktningens och demokratins försvar börjar med den totala respekten för människans skaparförmåga.

Denna bok skiljer sig avsevärt ifrån de historiska, sociologiska eller politiska studier som hittills försökt kartlägga skeendena i arabvärlden utifrån. Här finns en originell och klar introduktion till de stora linjerna i ett ofta misskänt poetiskt och kulturellt arv, och en analys av det inflytande som religionen och makten i sin beständiga allians utövar på det islamska samhället bönen och svärdet.

Adonis avslöjar lika mycket de förbud som tynger den arabiska kulturen som det västerländska hyckleriet. Alltid angelägen om att välkomna stödet från en förnyande tankeströmning (t. ex. den arabiska mystiken), ger han oss här ett grundläggande verk för förståelsen av vår egen kultur och för att vi till slut skall förstå vad Medelhavets båda stränder har att lära av varandra. Dessa tjugosex essäer skrivna mellan åren 1961 och 1992 avslutas med ett samtal mellan Jean-Yves Masson och Adonis.