"Romerska riket" kan definieras på många sätt och för att bilden ska bli någorlunda fullständig måste man ta hänsyn till dess olika skepnader i tid och rum. Kejsartiden avlöste den epok som kallas republiken och betecknar den långa historiska period då Roms herravälde var knutet till en rad kejsare. Utmärkande för denna period var att makten låg samlad hos en institutionell och territoriell monarki som förenade traditionella aristokratiska värderingar, medborgerliga rättigheter som grund för legitimitet och en religiös dimension som var formad av elitens sätt att tänka. Till följd av sin geografiska utsträckning omfattade riket ett gytter av provinsstäder och samhällen som i mångt och mycket ingick i ett socialt nätverk stöpt i romersk form. Dessa samhällen hade sin egen karaktär, var hierarkiska och kulturellt blandade och kunde vid behov förändras ganska genomgripande. Begreppet romerska riket förknippas också allmänt med en kultur som å ena sidan bar på ädla värderingar förmedlade på det latinska språket, å andra sidan hyllade råbarkade gladiatorspel i sina amfiteatrar, tillät slaveri och bekostade en armé som visade sin odisciplinerade och okultiverade sida så snart den lämnade slagfältet.
Den här boken är dels en skildring av kejsarna och de historiska händelserna, dels en beskrivning av den romerska maktens själva grund och av staden Roms betydelse. Vidare redogörs för invånarnas levnadsvillkor i provinserna och för de problem och faror som riket ställdes inför.