Ahdaf
Soueifs triumf är tvåfaldig i denna subtila, kloka och rörande roman: hon
spårar oförtrutet upp de historiska/politiska omständigheter som styr våra
mest personliga relationer, men förstår också, och får oss att förstå, att
det som kommer att överleva oss är kärleken. Efter Ahdaf Soueifs
internationellt uppskattade roman In the Eye of the Sun, (utkommer på Alhambra
våren 2003) undrade många hur hon skulle klara av en värdig uppföljare.
Kärlekens väv är hennes svar – och utan tvivel är den ännu ett
angloarabiskt mästerverk.
Ahdaf Soueif är född i Kairo och är utbildad i Egypten och
England. Hon har skrivit Aisha, Sandpiper och In the Eye of the Sun.
Kärlekens väv är berättelsen om två berättelser som är
intimt sammanflätade. Lady Anna Winterbourne reser till Egypten år 1900, då
hon nyligen blivit änka. Där möter hon Sharif Pasha al-Baroudi, en egyptisk
nationalist av börd. För Sharif representerar Anna i förstone det
kolonialistiska England med dess falska välvilja och vulgära högfärd. För
henne står Sharif för det äkta, hemliga Egypten – ett Egypten som är
fördolt för hennes likgiltiga landsmän. De blir förälskade i varann, dock
med viss ängslan. De gifter sig, men kommer Anna att kunna bli en österländsk
hustru? Och kommer omvärlden, den ogina verkligheten präglad av historia och
politik, att ge dem en chans att försöka?
Dessa frågor har också stark aktualitet för hjältinnan i
bokens andra berättelse, den om Isabel Parkman, en frånskild amerikanska och
en släkting till Anna och Sharif. 1997 träffar Isabel Omar al-Ghamrawi och
blir kär. Han är en egyptier som bor i New York och som också har blodsband
till Anna och Sharif. Isabel bestämmer sig för att göra en resa till Egypten.
Med sig har hon en gammal familjekoffert, som hon sänder till Omars syster
Amal, som fortfarande bor i Kairo.
I denna koffert finner Amal anteckningar och dagböcker till
vilka Anna hundra år tidigare har anförtrott sin kärlekshistoria med Sharif.
Amal pusslar ihop historien för Isabel, och medan den gamla historien rullas
upp, skönjer man också den nya berättelsen, Isabels berättelse, med ett
brett spektrum av nya samband och djup. För såväl Egypten, som för
korskulturella äktenskap, har mycket förändrats sedan 1900, men mycket är
fortfarande sig likt. Dagens Egypten, inser Isabel, har fötts ur gårdagens
Egypten.
Hon nominerades
för boken till finalen i engelska "Booker Prize" 1999.