Asmahan skriver brev, desperat, vältaligt,
fängslande för att ge mening åt sitt liv och kasta lite
glans över det. Men hon skriver också för att belysa
kriget som söndersliter hennes land och återkalla sina
minnen av det forna Beirut arkitekturen, lukterna,
folket, prakten innan det bleknar bort.
I dessa stämningsmättade,
sensuella, pregnanta och roliga brev frambesvärjer hon med
avväpnande öppenhet en kvinnas liv och lustar i en krigshärjad
stad och hennes känsla av att vara gisslan i sitt eget land.
Medan hon skriver till en vän
i exil, till sina älskare, till sin idol Billie Holiday, till
sin älskade mormor växer den ena berättelsen ut ur den andra.
Kärleksfullt registrerar hon de förbluffande detaljerna i sin
tillvaro, umbärandena, de riskabla kärleksaffärerna, den svarta
humorn, den småaktiga missunnsamheten i en delad stad och sin
ambivalens inför den nya ordningen där feodalismen ersatts av
vapenhandel och fruktodlingarna av opium.
Till slut frestas hon att
lämna staden med Jawad som hon har blivit ohjälpligt förälskad
i, och i det sista brevet finner vi Asmahan på flygplatsen...
Beirut Blues är en
storartad roman: ett närgånget och gripande porträtt av en
lidelsefull kvinna och en oförglömlig skildring av ett land vid
korsvägen.