Bokens första sju kapitel, där vi får följa al-Mutanabbi på hans tidiga vandringar ledsagad av "berättarens" röst, skiljs åt av tre korta "Intervaller" och sex "Marginaler". Varje "Marginal" består av tio dikter som tillägnas olika förislamiska och umayyadiska poeter, vilkas liv och diktning oftast står i kontrast till "berättarens" monotona och brutala berättelse om härskare som förtrycker sina undersåtar och genomför sina erövringar i religionens namn.

Trots det millennium som skiljer dem åt är likheterna mellan al-Mutanabbis och Adonis' levnadsbanor anmärkningsvärda. Båda växte upp i en shiitisk miljö, den förre i södra Irak, den senare i norra Syrien. Båda gav prov på en poetisk ådra vid mycket tidig ålder. Båda fängslades för politisk aktivism i sin ungdom och bådas liv och verk har präglats av upprepade landsflykter i sökandet efter rättvisa och poetisk nydaning. Men den viktigaste beröringspunkten förblir det faktum att bådas poesi har utgjort en motpol till den splittring och det förtryck som präglat och ännu präglar de arabiska samhällena.

Den syrisk-libanesiske poeten Adonis (född 1930) har vunnit ryktbarhet som arabvärldens främste nu levande poet. Fyra lyrik- och två essäsamlingar har redan översatts till svenska.

Adonis är en "universell" poet : hans poesi överskrider hans bakgrunds kulturella och nationella gränser även då han behandlar arabiska eller muslimska teman. Adonis fångar med sitt poetiska språk tankeinnehållets andemening och avslöjar vad som är dolt för tanken. Han hjälper oss komma närmare det som är fjärran.