Mahmoud Shukair är född 1941 och har studerat filosofi och sociologi vid universitetet i Damaskus.  Efter Israels ockupation av östra Jerusalem 1967 fängslades han i perioder och deporterades till Libanon 1975.  Sedan levde han i exil i många år i olika länder men kunde återvända till Jerusalem 1993 och har bott där sedan dess.  Förutom skönlitteratur har han också arbetat som kulturredaktör för arabiska tidskrifter och som lärare samt varit engage­rad i kulturpolitik.

Han har genom åren blivit mest känd för sina korta noveller — nio novellsamlingar hittills — men har dessutom publicerat ett stort antal verk i andra genrer, bland annat barnböcker.  2011 tilldelades han Mahmoud Darwish pris för "Freedom of Expression".  2016 nominerades han för det arabiska Bookerpriset IPAF för sin roman som i engelsk översättning fick titeln Praise for the Women of the Family och som tilldrar sig i beduinmiljö.

Språket är genomgående enkelt och avskalat men effektivt.  Shukair antyder snarare än beskriver, och berättar inte mer än det nödvändigaste.  Resultatet blir ett komplext och inkännande porträtt av staden Jerusalem, av dess rädslor, drömmar och envisa livsvilja.  Och ja, ibland är det kanske inte så dumt för en författare att slå igenom först på sin ålders höst, när han har hunnit finslipa sitt hantverk till perfektion.

Glädjande är också att se Kerstin Eksell, professor emerita i arabiska, tillbaka som översättare efter femton års uppehåll.  Den här boken är en liten pärla i Alhambras utgivning.